Nu är det snart val igen och våra folvalda politiker börjar i vanlig ordning lova både det ena och det andra. Visst är Sverige ett fantastiskt fint land och vi är ett både duktigt och begåvat folk. Vi har det bättre än de allra flesta på vårt runda och spännande jordklot och den uppenbara fattigdomen lyser tack och lov med sin frånvaro.

Ändå får man en känsla av att det inte står riktigt rätt till i det lugna landet lagom. Jag skulle vilja påstå att att vi har en gigantisk tickande bomb som är utom alla politikers kontroll. Med över en miljon människor i arbetsför ålder utanför den ordinarie arbetsmarknaden är inte bara oroväckande eller dåliga siffror. Det är rena fakta som signalerar om ett totalt haveri av vår arbetsmarknad.

Som arbetsgivare är det bara att konstatera att det är alldeles åt helvt... för kostsamt att anställa människor idag. Sverige har lyckats med det smått otroliga konsstycket att skapa ett låglöneland för den anställde men ett högkostnadsland för att anställa människor.

Om jag som företagare vill testa en "lärling" kan jag tycka att 10.000:- efter skatt är en skälig ersättning i början till den som vill in på arbetsmarknaden, lära sig jobbet eller kanske testa sig fram i arbetslivet. Det som politiker inte verkar förstå eller i värsta fall inte vill skall komma till allmänhetens kännedom är att det "kalaset" kostar mig som arbetsgivare nästan 30.000:- i månaden! När kommunalskatten och de sociala avgifterna är betalda är vi uppe i 20.000 kronor och sedan är det bara att lägga till semesterersättning, arbetsmarknadsförsäkringar och den höga sjukersättningen så skenar kostnaderna till helt absurda nivåer.
Att vidareutbilda personal och ha gemensamma företagsaktiviteter ser jag som investeringar i humankapitalet även om det naturligtvis också räknas till personalkostnader.

Detta är naturligtvis helt groteskt i jämförelse med vilka tillväxtländer som helst. Detta är lika begåvat som spritskatten (fast tvärtom). Spriten flödar in i landet och våra jobb bokstavligen sprutar ut, då dessa faktiskt beskattas ännu mer än alkoholen. Byråkrater och bidragspolitiker kan naturligtvis säga att i vissa länder är minsann vissa saker värre och något annat krångligare, men summa summarum - vi har inte skapat något vinnarkoncept, varken för företagare att anställa eller för dem som inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden - långt därifrån!

Mitt konkreta förslag är följande. Sverige har ca 500.000 företag och det stora flertalet är småföretagare som jobbar helt själva eller bara har någon eller några anställda. Ge alla företag möjlighet att efter egna förutsättningar skapa två stycken lärlingsplatser. Lön betalas efter förtjänst och förmåga, sedan överlåter vi åt politiken att avgöra om en tredjedel till skall gå i kommunalskatt eller till försäkring och pensionsgrundande belopp. Men det ska fanimej inte kosta tre gånger så mycket som vederbörande får i handen.
Då har vi en miljon öppna möjligheter för lika många människor att få in en fot på arbetsmarknaden och vara delaktiga i den samhällsbyggarprocess som jag är övertygad om att de allra flesta vill vara. Detta skall till fullo vara på arbetsgivarens villkor utan krångliga, sockrade bidragsformer med olika täckningsbidrag baserat på härkomster, missbruksproblem eller en massa andra parametrar som sannolikt bara leder till mer diskriminering och fortsatt utanförskap. Jag tycker att det skall vara en självklar rättighet och rimlig möjlighet att den som står utan jobb skall man kunna dunka på vilket företags dörr som helst och säga:
– Hej, ge mig en chans att visa att jag vill, törs och kan!

Mitt råd till de som vill in i matchen är att: Fråga just er favoritpolitiker, arbetsförmedlare eller facklige representant om vad denne vill göra för att få till stånd en riktig islossning på arbetsmarknaden. Kan vederbörande göra det utan att nämna ordet "bidrag" en enda gång så har ni sannolikt mött en än vän av förändring annars är risken stor att de tycker att det är ganska bra som det är...

Kör hårt och lycka till - tillsammans kan vi bättre!

Joe Formgren
Entreprenör