Stefan Fölster inledde med att ta upp en del aktuella frågor. Svenskt Näringsliv har framförtg en del kritik till regeringen och då särskilt Finansdepartementet. Enligt Stefan har antalet företag inte ökat totalt sett i Sverige. Det kan också vara så att nyföretagandet inte alls ökar så som man vill göra gällande.
Förslaget att ta bort vissa ränteavdrag riskerar att tvinga storföretagen utomlands för att kunna behålla sin konkurrenskraft. Utredarna bakom förslaget hade fått instruktioner att inte kontakta de företag som skulle drabbas.
Men det är också många reformer som Alliansregeringen genomfört och som har gett mycket positiva utslag. Till exempel är ökningen av antalet människor i arbete sedan senaste valet rekordartat stor. Ökningen kan inte enbart förklaras med konjunkturuppgången utan den beror också på de åtgärder som vidtagits. Idag har ca 4,6 miljoner människor i Sverige arbete. Men det behövs fler reformer och det pågår även flera utredningar.
Stefan fortsatte med att berätta att boken är en personlig betraktelse men också ett försök att strukturera diskussionerna kring miljöfrågorna.
1830 dog 3000 människor om dagen i kolera i Frankrike. I Sverige visste man att epidemin var på väg hit och att det handlade om smittspridning, men inte hur den fungerade. En Sundhetsnämnd inrättades och flera teoretiska planer för bekämpning upprättades. Den 26 juli 1834 insjuknade de första på svensk mark och det var i Göteborg. Krisläget innebar också att många tog initiativ på olika sätt. Många företag började till exempel att bygga likkistor och flera började forska om smittspridning.
Sätten att försöka bekämpa epidemin kan tyckas bisarra i våra ögon. Man tände eldar eftersom man trodde att röken skulle motverka smittan. Man drack tjärvatten och vattnade gatorna. Men det hjälpte naturligtvis inte utan många dog.
När vi människor, och även djuren, fått en förvarning om att en katastrof är nära förestående följs ett återkommande mönster. Det har fungerat på ungefär samma sätt när det gäller växthuseffekten. Många förvränger risker och en del blir överaktiva i sitt agerande.
Man kan jämföra med vad som händer om ett vattenhål börjar torka ut på savannen i Afrika. En del elefanter gräver ner sig (”slamkrypare”) och andra börjar vandra för att leta efter vatten (”ökenvandrare”).
Ökenvandrarna ger sig i väg för att (omedvetet) skydda sina gener, även om det kanske inte är det bästa beslutet. Slamkryparna gör tvärt om och stannar, vilket kanske inte heller är något bra beslut. Men en del överlever trots det.
När det gäller växthuseffekten kan man utkristallisera följande beteenden:
Slamkryparna säger att det är nonsens och fortsätter som förut.
Ökenvandrarna försöker andra vägar utan att veta om de är de rätta.
Och sedan blir det en debatt mellan lägren om vilket som är rätt eller fel.
Slamkryparna: varningarna är överdrifter, nej till höjda bensinpriser och vindkraft
Ökenvandrarna: havsytan kommer att höjas 7 meter, nej till storskalig energiteknik, nej till tåg och vindkraft i känsliga miljöer, nej till koldioxidavskiljning ur rökgaser (teknik på väg), nej till effektivare grödor med hjälp av genmanipulation mm.
Al Gore är en ökenvandrare officiellt men hemma har han en bostad som drar 20 gånger mer energi än genomsnittsamerikanen. President Bush är en slamkrypare men bor i ett relativt energisnålt hus.
Ökenvandrarna utmärker sig med överdrivna krisscenarier. Man målar upp ett problem och kommer också med en lösning på problemet, vare sig det är ett verkligt problem eller inte! Stefan gjorde jämförelser med dem som bedrev rashygien på 30-talet. De påstod att ”genpoolen” riskerade arr urholkas. Lösningen på problemet var utrotning. En teori som stöds av vetenskap ger ingen garanti för att den är sann!
Idag höjs matpriserna som en följd av satsningen på biobränslen! Vindkraft subventioneras, olika bränslen har olika skattesatser, man diskuterar kilometerskatt för lastbilar och det satsas på tågtrafik.
Många människor engagerar sig och man arbetar med att försöka hitta på ny teknik som kan effektivisera produktionen av miljövänlig el. I Mojaveöknen i Kalifornien monteras solfångare som är effektivare än dagens och där man enligt Stefan räknar med att producera el för 50 öre per kWh. ABB har konstruerat en ny typ av elkabel som minskar överföringsförlusterna.
Vad kan vi själva göra för att bidra till att minska växthuseffekten?
Om man byter ut 10 glödlampor i hemmet till lågenergilampor som brinner 10 timmar per dag sparar vi 500 kWh och 0,21 ton koldioxid per år.
MEN: den lokala nyttoeffekten blir bara 200 kWh respektive 0,08 ton per år eftersom lågenergilampor ger ökade ledningsförluster, de avger mindre värmeenergi, lamporna är mer energikrävande att tillverka och dessutom använder vi förmodligen de sparade pengarna till ökad konsumtion!
Tittar man på den globala effekten så har besparingarna minskat till 100 kWh och 0,04 ton koldioxid per år. Detta tack vare att minskad efterfrågan på el dämpar prisökningarna mm.
Det lönar sig alltså att byta till lågenergilampor men vi måste hitta effektivare metoder för att minska påverkan på växthuseffekten.
Sveriges utsläpp av koldioxid är bara 0,2 % av världens totala utsläpp, vilket gör att våra ansträngningar inte har så stor inverkan. EU:s släpper idag ut 18 % av de totala utsläppen, men man planerar att minska så att det motsvarar 8 %. Tyvärr motverkar de ökade utsläppen i Asien alla våra ansträngningar. Man kan säga att det vi sparar frigörs som resurs för Asien. Fler miljöpålagor innebär förmodligen också att mer av vår produktion flyttas, förmodligen till Asien.
Hur mycket kostar det per ton att sänka koldioxidutsläppen?
Investera i solceller i Indien för att ersätta fotogen: lokalt 20 kr/ton och globalt 40
Vindkraft i Indien som ersättning för olja: 90 resp. 180 kr/ton
Skogsplantering i länder som Kenya: 150 kr/ton både lokalt och globalt (höjer inte oljepriset)
Skogsplantering i Europa: 300 kr/ton både lokalt och globalt
Vindkraft i Sverige: lokalt 300 och globalt 600 kr/ton
Man behöver alltså granska varje åtgärd och dess påverkan ordentligt och undersöka alla konsekvenser.
Slutsatsen blir också att vi borde satsa på skogsplantering och teknikforskning. Och förmodligen kan världen inte hejda växthuseffekten.
Men om vi kan utveckla tekniken att suga koldioxid direkt ur luften skulle det förmodligen bli en betydligt lägre kostnad än om vi satsar på vindkraft.
Frågan är alltså hur vi kan anpassa oss till effekterna av växthuseffekten! Det finns trots allt positiva sidor. Fler liv kommer att sparas vid en höjning av temperaturen. De som dör idag i samband med värmeböljor är oftast gamla och svaga och i slutet av livet. Kyla däremot tar livet av människor som har långt kvar att leva.
I USA har medellivslängden höjts och forskare anser att det beror på att många människor flyttar till Kalifornien och andra varma stater.
I Bangladesh byggs fördämningar som har minskat antalet döda i de återkommande översvämningarna. Det kan innebära att en höjning av havsnivån inte skulle få så katastrofala följder som många tror.
Antalet rapporterade naturkatastrofer har ökat, förmodligen för att vi är mer uppmärksamma på sådana fenomen. Men antalet döda i katastroferna har minskat kraftigt de senaste 10 åren!
I vissa ökenområden, som till exempel Sahara i norra Afrika, kan få mer regn med ökad temperatur vilket skulle ge flera naturområden.
Det finns också andra faktorer som pekar på att vi kan klara växthuseffekten bättre än många tror:
● Världens befolkning ökar inte okontrollerat längre
● Många odlingsytor brukas ineffektivt, till exempel producerar afrikanska bönder bara 5 % av våra grödor på samma yta
Stefan Fölster menar att vi måste se upp med att vissa för en politik som kan leda till helt felaktiga beslut.
Det skall bli intressant att följa den debatt som säkerligen kommer att blossa upp när "Farväl till världsundergången" kommer ut! Dessutom får vi säkert se Stefan i morgonsofforna på TV...