Stämningen var god långt innan matchen började. I vimlet såg vi Rolf Lassgård, trogen Brynässupporter, som inte ville tippa resultat men naturligtvis trodde på att Tigrarna skulle vinna. Liksom den gamle Brynäshjälten Kenneth Andersson (vinnare av skytteligan). En av Sveriges mest underskattade lirare. Förutom segern i skytteligan lýckades Kenneth med konststycket att klockrent tackla den cirka tre gånger tyngre Tommy Abrahamsson över sargen! Men den tacklingen imponerade inte på Gävleborna, "va f-n tror han att han håller på med". Fick påminna Kenneth om den tacklingen!
Men den här kvällen fanns inte ett spår av den negativismen. Läkerol Arena kokade, ljudnivån var högre än 50 års lagrade publikreaktioner i Gävle, fotbollen inräknad. Publiken sjöng "Guldet skall hem till Gävle igen" gång på gång, till eget ackompanjemang av klappor av papp och en virtuos på hockeyorgeln. Brynäs rivstartade med mål efter bara någon minut, men Skellefteå studsade tillbaka och tog till och med ledningen med 3-2 (efter en tveksam utvisning) men Brynäs kvitterade och det blev förlängning. Arenan kokade. Silfverberg sköt två stolpskott varav ett på straff. Men Skellefteå tog hem segern till Västerbotten efter ännu en tveksam utvisning. Det skall också noteras att alla Brynäs utvisningar är tveksamma, vi är ju vana vid att domarna dömer till vår fördel, men inte denna kväll.
Apropå domarna, ibland kändes det som att domarkonferenserna på isen tog mer tid än själva spelet. Har de omröstning eller hur gör de? Folk åkte ut i utvisningsbåset, domarna släppte in dem på isen igen och skickade in andra i stället. Svårt att bestämma sig?
Christer Englund, bas för Svenska Ishockeyförbundet, var självklart på plats - guldet skulle ju ha kunnat delas ut. Men Christer försvarade domarmissarna och menade att det ingår i spelet. Helt rätt, tycker jag - idag harde vi otur och nästa match har det vänt!
Coolast på Läkerol Arena, Tommy Jonsson, Brynäs tränare.
Därför, hav förtröstan kära Gävlebor, ty guldet skall hem till Gävle!