Thailand är rikt på naturtillgångar som timmer, metaller, naturgas, gummi och safirer. Industrin omfattar elektronik, bilar och textilindustri och turismen står faktiskt inte för mer än cirka 5 % av Thailands totala BNP, även om det är turismen de flesta förknippar landet med. Thailand är styrs idag av en militärjunta och statsskicket är en s.k konstitutionell monarki. Med det menas att monarken har en begränsad makt. Som gammalt Elvis-fan imponerades jag storligen de första dagarna av alla t-shirts och dekorationer med texten "Long live the king" överallt. Ganska snart insåg jag dock att det gällde deras egen kung Bhumibol Adulyadej som är mycket älskad av sitt folk. Fattig eller rik, gammal som ung spelar ingen roll. Alla thailändare verkar hysa stor respekt för sin kung. Han har på ett lugnt och sakligt sätt talat till militären och folket de gånger oroligheter uppstått i landet.

I Thailand finns massor att se och vi valde att först besöka huvudstaden Bangkok som med sina 10 miljoner invånare är ungefär 10 gånger större än Stockholm. Att uppleva en storstad är alltid en kittlande känsla och både besöksmålen och turistfällorna är många. Första kvällen äntrade jag för första gången i mitt liv det originella fordonet tuk-tuk. Det är en fantastisk korsning av en förvuxen moped och golfbil och rymmer betydligt fler människor än man kan tro vid en första anblick. Efter en härlig båttur på floden genom Bangkok dag två fick vi efter en promenad runt kungens slott ett erbjudande vi bara inte kunde motstå. För endast 40 bath, dvs åtta svenska kronor, skulle vi få skjuts med en snäll tuk-tuk chaufför till stadens största buddhastaty. Woow, en sån chans vill man ju inte missa, kulturella begivenheter och sightseeing genom staden för en spottstyver. Vi hoppade in, här skulle det turistas. En och en halv timme senare, när den "snälle tuk-tuk-chauffören, åkt runt med oss till otaliga skrädderier och juvelerare, accompanjerat av avgaser och biljaktslikanande trafikmanövrar i storstaden kunde vi lättade kliva ut några erfarenheter rikare. Killen fick naturligtvis bonus för varje ställe han släpade in dessa "glada " turister till och eftersom vi inte hade en aning om var vi befann oss var det bara att snällt följa med till nästa ställe. Han fick en svensk 20-lapp för besväret och vi konstaterade glatt efteråt att vi hade ju trots allt fått se en hel del av staden och klarat oss helskinnade ur situationen.

Därefter var det dags för Phuket, landets största ö och där turismen är huvudnäringen. Vi valde att bo på den barnvänliga turistorten Kata som ligger ett par mil söder om sönderexploaterade Patong Beach. Här rådde ett trivsamt lugn med sol och bad i fokus. Vädret är i princip alltid bra i Thailand. Årstiderna är tre och kan kan delas in i varmt, varmare och alldeles för varmt när det dessutom regnar en hel del. Svenskarna, liksom vi, åker mest i den "svalaste " årstiden dvs november till mars när vädret beroende var i landet du är pendlar mellan svensk högsommar och medelhavsvärme. Stränderna är fina, havet är alltid varmt och de flesta hotell med några stjärnor har poolområden av god klass, ofta i anslutning till stranden.
Om vädret är något man kan ta för självklart så är thailändarnas trevliga sätt något jag tidigare bara hör talas om, men absolut inte kunde föreställa mig. De är kända som mycket vänliga och tillmötesgående och jag kan bara understryka att upplevelsen av att alltid mötas av snälla och leende människor är en nog så god anledning att återvända. Förklaringen till detta står sannolikt att finna i deras religion, buddhismen. Enligt den läran gör varje steg mot en mer positiv och kärleksfull attityd till livet människor lyckligare och mer fullkomliga. De flesta verkar leva efter den parollen fullt ut och visst får det oss lite mer tillknäppta västerlänningar att känna oss både välkomnade och omtyckta.
Maten är naturligtvis en annan anledning till att åka lång i österled. Gillar du orientaliskt mat så finns det massor av god mat att prova på trevliga restauranger till priser som vi inte ens kan handla basvaror för på våra stormarknader hemma i Sverige. Det jag förvånades över är att de flesta restauranger har en meny på ofantligt många sidor. Det verkar inte vara en fråga om att specialisera sig i någon större utsträckning, utan de flesta verkar vilja ha en meny som är bredare än alla konkurrenters. Följaktligen kan en flerbarnsfamilj beställa in flera av havets läckerheter i form av vitlöksfrästa jätteräkor och vällagad haj samtidigt som minstingarna glatt kan välja mellan traditionella turistmål som hamburgare, pizza och spagetti! Orginellt, njae, funktionellt, absolut!

Utbudet av äventyrsresor och upplevelser som båtutflykter, elefantsafari är stort och det som fascinerar mig är att överallt finns det mängder av små resebyråer och upplevelsebutiker som har samma utbud. Alla hjälps alltså åt att sälja samma resor till olika platser åt olika människor. Sedan tar man i sin tur ut det antal, bilar, båtar, guider och kockar som behövs för att obegränsat antal turister kan åka till samma plats, på samma dag, och nästan samtidigt t.ex kan dyka bland vackra akvariefiskar på en exotisk paradisö, medan 10-20 olika båtar väntar på att köra tillbaks just de sina. Exotiskt, njae, men effektiv upplevelseindustri, javisst! Angående historierna om den snälle taxichauffören som skjutsar runt och snällt väntar medan turisterna roar sig kan jag intyga att den i allra högsta grad är sann. Modifikationen är dock att i de flesta fall är chauffören som kommer med förslagen och förutom kaffeskvätten får han nog ofta en del av intäkten. Inget fel med det, utan snarare ett bra exempel på effektiv nätverksmarknadsföring och att resultatet blir bättre ju fler som hjälper till att sälja samma saker.

Vi avslutade vår resa med att fira jul med vänner i Hua Hin. Det är en lite ovanligare semesterstad som ligger ungefär 20 mil söder om Bangkok. Det är en av Thailands äldsta semesterorter och där har kungen sitt sommarpalats Klai Kangwon. Genom sin förkärlek till staden har han försökt begränsat exploateringen genom att t.ex trots att flygplatsen har byggts ut med kapacitet att ta emot jumbotets har han stoppat detta. Endast propellerplan får landa där och följaktligen är några timmars busstur från Bangkoks flygplats den enda sättet att ta sig dit. Järnvägshotellet, som numera heter Sofitel Central Hotel, genomgick en omfattande renovering i slutet av 1980-talet är en av Hua Hins största sevärdheter idag tillsammans med den gamla vackra järnvägsstationen. Att besöka det kända apberget i Hua Hin, där tusentals apor bor fritt tillsammans med munkarna i templet kostar bara ett par tior inklusive taxiresa och en korg med mat så att vi kunde mata de nyfikna och lite bortskämda aporna. Ett annat populärt folknöje vi passade på att se var thailändskt kick-boxning. Skillnaden mot vanlig boxning är att här får man även sparkas. Till dånet av hög asiatisk musik och en gällt skrikande speaker hetsas kombattanterna mot varandra till den inhemska publikens förtjusning. Den ganska stora delen av turister verkar ha lite svårare att smälta matchen där en femtonårig pojke lyckas slå sin kvinnliga motståndare, en söt tjej i tjugoårsåldern, så pass att blodet droppar ur både näsa och mun. När hon sedan efter matchen går runt bland publiken och samlar in drickspengar i munnen och låter sig fotograferas inser man att vi alla borde uppskatta ännu mer att vi bokstavligen inte behöver slåss för mat och uppehälle.


Det mesta är billigt i Thailand. Det svenska stålet, i form av våra hårt beskattade kronor, har ju inte riktigt hävdat sig gentemot dollar, pund och euron genom åren. I Thailand däremot, är vi riktigt köpstarka. 1997 drabbades Thailand av en kraftig konjunkturnedgång. Värdet på valutan halverades och aktiemarknaden rasade. Flera reformer infördes för att lindra krisen och förbättra ekonomin. Under 2000-talet har en långsam återhämtning ägt rum och nu är ekonomin åter på rätt väg men fortfarande kan vi fynda rejält bland nattmarknader och i souvenirstånd. "Märkeströjor", shorts eller en timmes fotmassage kostar under en svensk femtilapp. En taxiresa på 5 km kostar 20 kronor och bensinen kostar ungefär 5 kronor litern. Angående trafiksäkerheten finns det f.ö en hel del att önska med svenska mått mätt då det kan se riktigt otäckt ut när en liten pickup, i tät trafik, kommer åkandes med 10 personer glatt sittande på det lilla flaket eller de små överfulla tuk-tukarna jag berättade om tidigare. Nu skall dock sägas att det minsann är tuffare på många områden också. Cigaretter är ganska billigt men döljs ofta på hyllorna i butiken. Där vi i Sverige har varningstexter om hur farligt det är att röka pryds här i stället paketen av stora bilder på uppsprättade kroppar med svarta lungor, munnar med ruttna tänder och människor med andnöd som kämpar för sitt liv med syrgasmasker kopplade mot mun och lungor. Starkt, javisst, avskräckande, troligtvis. Knark och droger är inte heller vara så vanligt förekommande då man för bara några år tog i med hårdhandskarna mot narkotikan och flera langare sköts ned på öppen gata.

Sammanfattningsvis kan vi säga att för en svensk småbarnsfamiljen är Thailand ett fantastiskt resmål med mycket att göra för hela familjen. Eller om ni inte vill göra så mycket alls lämpar det sig alldeles utmärkt för att bara luta sig tillbaka och ha det skönt. Visst är det billigt att leva och bo här men vill ni resa under högsäsong kostar flygbiljetterna en hel del. Mitt tips är att om ni redan varit till medelhavet några gånger så stå över det ett år extra för att i stället kunna unna er ett par, tre sköna veckor kommande år i detta svenska semesterparadis. För svenskarna är många, liksom strandförsäljarna.

Med penna i världen

Joe Formgren