– Vi står inför en lång och brant uppförsbacke, inledde Stefan Fölster sitt anförande.
Men vi har det inte lika jobbigt som många andra länder som till exempel Island. På det privata planet har vi det bättre jämfört med i USA där många har högt belånade hus (över marknadsvärdet). Men hur ser krisen ut egentligen? 2008 var ett rekordår för många.
– Jag hade ett möte med 600 investerare som drabbats av lågkonjunkturen, men de var glada ändå eftersom kompisarna förlorat lika mycket, sa Fölster.
Krediterna har expanderat i hela världen men den låga inflationen har gjort att man tryckt för mycket pengar. Oljepriserna steg och andra råvarupriser steg också vilket bidragit till situationen. För att lösa bankkrisen har följande åtgärder vidtagits:
• Riksbanken lånat ut mer till bankerna (men de borde ha lånat ut till företagen i stället, menade Fölster)
• Regeringen har erbjudit sig att garantera bankernas solvens men det är hittills endast Swedbank som nappat
• Lägre reporänta
• Regelverket stramas åt (ofta förgäves)
1860 till 1900 fick bankerna göra som de behagade även med egna pengar, men det var ingen bank som gick omkull. De klarade sig genom att ha större reserver. Stefan Fölster visade hur bankerna nu har minskat tillgången till krediter med upp till 50 procent genom att öka reserverna.
Det kommer att bli svårare att undvika en lågkonjunktur efter en finansiell kris. Företagen tycker att bankerna stramat åt krediterna för hårt, vilket leder till att investeringarna beräknas minska med 10 procent i år.
Cirka 200 000 jobb är i farozonen under lågkonjunkturen och med en snabbare nedgång än 90-talskrisen. Volvo Lastvagnar har noterat den största nedgången av de stora företagen.
Vändningen kommer att ha fem ansikten enligt Stefan Fölster:
• Finanskrisen läker ut
• Obalanser rätas ut
• Inflationen avtar snabbt och räntan sjunker
• Finanspolitiken satsar mer
Men det gäller att ”pumpa på med pengar på rätt sätt”, till exempel sänkt moms och höjda barnbidrag. Men Stefan Fölster tycker att det är bättre att satsa på infrastruktur. Planeringen av dessa ger ofta fler arbetstillfällen än själva byggandet.
Kommuner med ekonomiska problem är mer hjälpta om regeringen lättar på balanskravet än med direkta bidrag. Strukturreformer är nödvändiga för att vi skall stå bättre förberedda när lågkonjunkturen vänder.
Finanspolitiken har en hävstångseffekt när det gäller klimatfrågan. Fölster visade på att vissa besparingar inte ger den totala effekt som man hoppas. Att byta till lågenergilampor minskar förbrukningen med ca 500 kWh vilket minskar utsläppen med 0,21 ton CO2. Men lågenergilampan orsakar effektförluster i nätet, överskottsvärmen minskar och besparingen används till ökad konsumtion vilket sammantaget minskar besparingen till 200 kWh. Globalt leder det till att oljepriser mm sjunker vilket ger en ökad förbrukning och en total global besparing av 100 kWh.
Stefan Fölster efterlyser därför en bättre analys av besparingseffekterna av olika åtgärder. Det är bättre att satsa på mer effektiva åtgärder i andra länder än att göra det i Sverige där vi redan nått långt med besparingarna. I Sverige kostar det 15 gånger mer att spara ett ton CO2 än i Indien!
Vi måste släppa fram investeringarna:
• Energiinvesteringar – ta bort de byråkratiska problemen med att bygga ut vatten- och vindkraft
• Infrastrukturinvesteringar – problem med bland annat Miljöbalken, en ansökan om att få höja produktionen kan resulterqa i beslut om att den måste minska osv.
• Miljöinvesteringar
• Företagsklimatet – i Gävleborg ligger Ockelbo och Söderhamn bra till medan Hofors, Gävle och Bollnäs går tillbaka.
1860 var Sverige i en djup kris men frihandel och en fri marknad gav 100 år av snabb tillväxt, 1970 var Sverige på fjärde plats i BNP/kapita, 1996-97 hade vi dalat till 15:e plats och idag ligger vi på 11:e.
Lågkonjunkturen är en reformperiod då det gäller att återta förlorad mark!